KåGe Produkter säljer en mängd olika tampar, rep, och nät i olika material. Alltifrån syntetiska fibrer som polyester, nylon, HMPE som ofta saluförs som Dyneema till naturfiber som hampa, sisal, jute, bomull och lin. Beroende på användningsområde, så lämpar sig vissa material bättre än andra. Här hittar ni egenskaperna på de vanligaste materialen, och för mer information är ni välkomna att kontakta oss.

SYNTETISKA FIBRER

Polyester:
Densitet 1,38. Smältpunkt: ca 260 °C.­ 
Polyester har mycket god UV-resistens, mycket god nötningstålighet samt god resistens mot syror. Polyester Multifilament kallas normalt ”Polyestersilke” och består av många tunna heldragna fibrer av polyester som tvinnas samman till grövre polyestersilkegarner. Spunnen Polyester kallas normalt ”Polyesterull” och består av kortare polyesterfibrer som spinnes samman till garner med en matt yta som ger högre friktion än polyestersilkegarnerna men med något lägre styrka.

Polyamid:
Densitet 1,14. Smältpunkt ca 220 - 250 °C.
Polyamid förekommer under en rad olika varumärkesnamn, där ”Nylon” (=”Polyamid 6.6”) och ”Perlon” (=”Polyamid 6”) är de vanligaste. Dessa olika varumärken har något olika egenskaper men kännetecknande för samtliga polyamider är att de har stor elasticitet (som ger mycket god chockupptagningsförmåga), hög styrka samt god UV-resistens (dock något sämre än polyester). Vi använder i första hand polyamid multifilament i vårt program. Polyamid är resistent mot alkalier, men är ej resistent mot syror.

Polypropylen:
Densitet 0,91. Smältpunkt ca 165 °C.
Produkter av polypropylen flyter pga dess låga densitet. UV-resistensen hos fibern är endast medelgod, men kan påverkas genom tillsatser av kemikalier vid framställning av fibern. Materialet är resistent mot de flesta syror och alkalier. Polypropylene (PP) framställs som olika typer av fibrer, där PP-Split film är den vanligaste. Den framställs genom att PP-granulatet smälts och sprutas fram till en film (el. ”folie”) som sedan delas upp i smalare band, vilka tvinnas till garner. Andra former av PP-garner är PP-monofilament (= heldragna fiskrevsliknande fibrer med diameter > 0,1mm) eller PP-multifilament (=”PP-silke”, med fiberdiameter < 0,1mm). Polypropylenlinor förekommer i en rad olika färger och är som PP-Split film vanligast förekommande i blått (”PP-blå”).

Polyeten: (egentligen ”Polyethylene”):
Densitet 0,95. Smältpunkt ca 135 °C.
Polyetenfibern förekommer oftast som monofilament till tågvirkestillverkning. Precis som PP-fibern flyter polyeten. Den har något lägre styrka än polypropylen, men bättre tålighet mot nötning samt bättre UV-resistens. Är normalt orange till färgen.

Danline:
Densitet 0,92. Smältpunkt ca 145 °C.
Fibern, som är en ”modifierad PP-fiber”, förekommer under flera olika namn, bl.a ”Poly-Steel” och är oftast ljusgrön till färgen. Danline-linor flyter och har bättre UV-resistens och högre brottstyrka än polypropylenlinor (ca 20% högre).

HMPE (=”High Modulus Polyethylene”):
Densitet 0,97. Smältpunkt ca 140 °C.
En ”högförädlad” polyethylen-fiber där man lyckats uppnå mycket hög styrka hos fibern samt extremt låg töjning (ca 2–4%). Används ofta som kärna i flätade linor där man önskar hög brottlast, låg vikt och låg töjning. De vanligaste varumärkena för denna fiber är ”Spectra”, ”Acera” och ”Dyneema”.

Aramid (=”High Modulus Polyamid”):
Densitet 1,41. Smälter ej.
En ”högförädlad” polyamid-fiber med mycket hög brottstyrka och låg töjning. Det vanligaste varumärket är ”Kevlar”. Kevlarfibern är känslig för skarpa brytningar och har låg UV-resistens. Används i huvudsak som kärna i flätade linor, ibland blandad med HMPE.

HMP (=”High Modulus Polyester”):
Densitet 1,4. Smältpunkt ca 280 °C.
En ”högförädlad” polyesterfiber med hög brottstyrka, mycket låg töjning och i stort sett obefintlig ”krypning” (= när fibern blir plastisk och ej går tillbaka till sin ursprungliga längd efter belastning). Används i huvudsak som kärna i flätade linor. Det mest kända varumärket är “Vectran”.

NATURFIBRER BASTFIBRER (Förr ”mjukfiber”)

Hampa (”Cannabis sativa”):
Densitet ca 1,4. Smälter ej. Flyter ej.
Fibern utvinns ur basten på denna växt och beredes till garn via en rad steg som omfattar: ”rötning, bråkning, skäktning, häckling och spinning”. Används till rep- och snörtillverkning.

Lin (”Linum usitatissimus”):
Densitet ca 1,4. Smälter ej. Flyter ej.
Fibern liknar hampfibern, men är både mjukare och starkare. Används i huvudsak inom tågvirkesbranschen till produktion av tunnare snören samt som inblandning i hampgarner för att göra dessa smidigare och starkare.

Jute (”Corcharus capsularis”, ”Hibiscus sabdarifa”, m fl):
Smälter ej. Flyter ej.
Bastfiber från storväxta buskar. Lägre styrka än både hampa och lin. Används bl.a. i odlingsgarner samt till dekorationslinor.

BLADFIBRER (Förr ”hårdfiber”)

Manila (”Musa textilis”):
Densitet ca 1,4. Smälter ej. Flyter ej.
Fibern framställs från bladen på en växt som är nära släkt med bananväxten. Fibern är betydligt hårdare och stelare än hampa, men har ungefär samma styrka och är mindre rötbenägen. Tågvirke av manila används bl.a. till livbåts- och lotslejdare.

Sisal (”Agave sisalana”):
Densitet ca 1,3. Smälter ej. Flyter ej.
Framställs från bladen på olika agavearter. Hård och stel fiber som används till rep och surrningsgarner.

FRÖFIBRER

Kokos:
Smälter ej, men FLYTER!
Fibern benämnes ibland ”gräs” och kommer från den bastliknande hårigheten på kokosnöten. Fibrerna är relativt hårda och sträva. Tågvirke av kokos används bl.a. i repfendrar och till sjömansarbeten.

Bomull:
Smälter ej. Flyter ej.
Fibern utvinns ur fröna på buskar av släktet ”Gossypium”. Fibern är mycket mjuk och smidig och lämpar sig väl för tillverkning av både grövre rep och tunnare snören. Repen används idag mest som dekorationslinor, medan bomullssnören är mycket vanligt i makraméarbeten samt till mattvarp.